Är detta fortfarande punkrock? Jag tror inte! - Die Toten Hosen på Gurtenfestivalen

"Är det fortfarande punkrock när din favoritlåt finns på listorna?" frågar du Läkarna i en av sina senaste låtar och svaret kommer direkt: "Jag tror inte det!" Jag håller med, ja Die Toten Hosen var fortfarande övertygande. Det är fullt möjligt det Doktorerna Vi tänkte på fansen till bandet från Düsseldorf när vi skrev dessa rader. Och frågan är berättigad! För närvarande är bara Schlager-Graf von lika framgångsrika som bandet från Düsseldorf i tysktalande länder Ohelig. I forna tider gjorde punken uppror mot det sociala samförståndet, men denna tyskrockiga öllycka, som byxorna på Gurten firar, är nog mer en sorts antites till punken. Jag har redan njutit av Hosen på Gurten 1996 och 2002 och kanske är det också för att Hosen och jag har blivit gamla, hur sjunger Campino igen? "Jag är inte sextio än och jag är inte ens i närheten." Tja, det är ungefär så nära det kan komma, på Campino är det fortfarande nio år kvar... lyckligtvis mycket mer för mig

"Ingen framtid - det var igår, mycket har hänt sedan dess", för att återigen citera låten som nämndes inledningsvis och "som har en trädgårdstraktors coolhetsfaktor" passar också som rumpa på hink. Men vi kommer först till den andra dagen av den 30:e Gurtenfestivalen, som var slutsåld med över 20 000 besökare. Återigen, en liten parallell till Döda byxor, som firade sin 30-årsjubileum förra året. Tillbaka till festivalen öppnade Hoffmaestro från Sverige dagen med ett koncentrerat lass Ska. Friska Viljors landsmän presenterade tämjd indiepop på tältscenen och vädret var lika omväxlande som konsertprogrammet, utan att veta om de skulle välja mellan svällande ökenvärme och regnskurar.

Die Toten Hosen - Here Comes Alex (Gürten Festival 2013)

Den som ville undvika det annalkande regnet tog sin tillflykt under tältet på tältscenen, där det schweiziska Celtic Metal-bandet spelade Eluveitie Deras sound stack tydligt ut från de tidigare akterna på Gurten. Keltiska ljud, säckpipor och urhelvetisk ikonografi lockade inbitna metalheads, men verkade förvirra den genomsnittlige besökaren. Den senare föredrog därför att ansluta sig till den gode Lunik på Waldbühne. Samtidigt gör Sophie Hunger tappert på huvudscenen och är synligt motiverad. En ren konsert, men gnistan sprider sig bara inte riktigt till publiken. Några få åskådare svajar med i storbandsrytmerna, men hungern kan inte övertala dem att göra mer, även med största ansträngning, för allt väntar Die Toten Hosen.

Sedan, äntligen, punktligt klockan 21:45, som meddelats, hissar byxorna flaggan på stora scenen. Frontmannen Campino lämnar inget övrigt att önska och sätter upp en enorm show redan från start. Redan i andra låten låter han sin "säkerhet" föra honom till fansen. Den hungriga publiken vrålar entusiastiskt tillsammans med hits som "Ballast der Republik", "Bonnie & Clyde" och "Alles aus Liebe". Det råder en avslappnad atmosfär och sångaren Campino berättar om en värld som främst verkar kretsa kring fotboll, kornjuice, fest och passiv sport. Campino, som nyligen också har varit känd för att komponera lite djärva solidaritetssånger ("På dagar som dessa", "Stå upp när du är nere"), är en född underhållare.

Paradies - Pasci & Die Toten Hosen, Gurtenfestival 2013 HQ

Sångaren nämner att han var på Gurten 1996 och 2002 och säger att han kan minnas det väl. Han mindes också april 2012 när bandet spelade en privat Hosen-konsert på "Magical Mystery Tour" på en vindsvåning i Bern som tillhör en privat lägenhet och, enligt Campino, firade en av de bästa festerna någonsin. Jag kom själv ihåg när «De gyllene citronerna» gav konsert i ridhuset och Campino, Kuddel och Wölli var på turné som vänner. Den kvällen gick det att ta några öl med grabbarna, småprata och göra lite dumheter. Det var trevligt, men det var evigheter sedan, knappast sant längre, så tillbaka till konserten. Bandet bröt plötsligt av "Paradise" eftersom en (Pasci) i publiken höll upp en banderoll med "Campino, jag kan göra det bättre". Campino frågade Pasci från Aargau med orden "Här är förlorarnas scen" på brädorna som betyder världen och Aargauen gör inte sitt jobb dåligt och använde den unikt stora scenen för att iscensätta sig själv och de 15 minuterna för att njuta av berömmelse.

Vi fortsatte och senast med "Everything out of love" låg folk och hoppade i varandras famn och Pyros antänds, vilket fick grymma Broncos att hetsa upp sig. Snart stod det inte längre klart vad svett, vad utspillt öl och vad glädjetårar var. Den stora headlinern på fredagskvällen förde textsäkra Bern till randen av cirkulationskollaps och bjöd på en gigantisk och energisk konsert. Men på något sätt var det bättre för många år sedan på Güsche och det berodde inte bara på de drygt 20 000 åskådarna, av vilka några var utklädda. Nej, på något sätt har Gurtens charm fått ge vika för absolut handel, vänskap till att se och synas och på något sätt ser alla likadana ut ändå, även denna kväll. De är rena, friska, doftande, hårborttagna, produktiva och omärkliga. Hur tråkigt och på något sätt äckligt. Vart har alla freaks tagit vägen? Var är gotharna och punkarna? Du kan räkna alla "galna killar" på en hand. Det händer ingenting längre, välvårdade människor överallt, som alla ser ut att vara i mitten av 30. Även när de är 20 ser de ut som det. När de är galna bär de skägg och hattar och en byxskjorta.

Men vad fan, även här en parallell till bandet – och på något sätt är det fortfarande kul. Bandet rockade i nästan två timmar och den stämningsfulla höjdpunkten i årets jubileumsupplaga visade sig återigen vara den idealiska casten för en festival på dessa breddgrader. Den vanliga spelglädjen och interaktionen med publiken var lika närvarande som Campinos crowdsurfingresa till mixertornet - inklusive en bengalisk fackla på taket - och tillbaka. The Gurten är i allsångsfrenesi på Toten Hosen-konserten, "Here comes Alex", "Make a wish", att Läkare-Cover "Scream for love", "Days like these" och som ett första extranummer den "iskalla Bommerlunder". De trötta rebellerna ger Gurten resten med räkneversen "Tio små Jägermeister" och den officiella avskedssången "Adjö". Mycket spektakel, men det som Toten Hosen erbjuder inte längre har så mycket med punk att göra har nog blivit mer av en fluffig punk. Det spelar ingen roll, Heino coverar nu även en låt av "Die Ärzte", allt får plats, annars blir det "gjort" för att passa... Är du fortfarande punkrock?

Campino lights Pyro, Die Toten Hosen, Gurtenfestival 2013 HQ

Setlist av Toten Hosen på Gurtenfestivalen:

Republikens ballast
Gammal feber
Bortamatch
Det är just nu
Allt som hände
Idag här imorgon där
(Hannes Wader omslag)
Bonnie & Clyde
Paradies
(Kan Pasci göra det bättre?)
Håller aldrig med
Allt av kärlek
Tryckt igen
Rop efter kärlek
(Läkarnas omslag)
Kärlekssång
Stå upp när du är på marken
Här kommer Alex
önska något
Sådana dagar

encore:

Iskall Bommerlunder
Allt kommer att passera
Långt långt borta
(Sladeskydd)
tio små
Hälsningar, hejdå

Extranummer 2:

Utanför dörren
Ord för söndag
(Campino Croudsurfing)
Till det bittra slutet
(Campino Surfing Back)
Du går aldrig ensam
(Gerry & The Pacemakers omslag)

[rwp-review id=»0″]

"Dravens Tales from the Crypt" har varit förtrollande i över 15 år med en smaklös blandning av humor, seriös journalistik – för aktuella händelser och obalanserad rapportering i presspolitiken – och zombies, garnerad med massor av konst, underhållning och punkrock. Draven har gjort sin hobby till ett populärt varumärke som inte kan klassificeras.

Min blogg var aldrig designad för att sprida nyheter, än mindre bli politisk, men med aktualiteter kan jag bara inte låta bli att fånga upp information här som annars är censurerad på alla andra kanaler. Jag är medveten om att designsidan kanske inte verkar "seriös" för många i detta avseende, men jag kommer inte att ändra detta för att tillfredsställa "mainstream". Den som är öppen för icke-statskonform information ser innehållet och inte förpackningen. Jag har försökt tillräckligt med att förse folk med information under de senaste 2 åren, men märkte snabbt att det aldrig spelar någon roll hur det är "paketerat", utan vad den andra personens inställning till det är. Jag vill inte lägga honung på någons mun för att möta förväntningarna på något sätt, så jag kommer att behålla den här designen för förhoppningsvis kommer jag någon gång att kunna sluta göra dessa politiska uttalanden, för det är inte mitt mål att fortsätta så här för alltid Jag lämnar upp till var och en hur de hanterar det. Du är välkommen att kopiera och distribuera innehållet, min blogg har alltid legat under WTFPL-licens.

Jag tycker det är svårt att beskriva vad jag faktiskt gör här, DravensTales har blivit en kulturblogg, musikblogg, chockblogg, techblogg, skräckblogg, rolig blogg, en blogg om hittade artiklar på internet, internet bisarr, skräpblogg, konstblogg, varmvattenberedare, zeitgeist blogg genom åren , Skrotblogg och greppväska blogg kallas. Allt som är rätt ... - och ändå inte. Huvudfokus för bloggen är samtida konst i ordets vidaste bemärkelse.

För att säkerställa driften av sajten är du välkommen att Gör en donation med kreditkort, Paypal, Google Pay, Apple Pay eller direktdebitering/bankkonto. Stort tack till alla läsare och supportrar av denna blogg!